Besserwissers
Det finns en kategori människor som alltid retar gallfeber på mig. Besserwissers kan dom kallas. Människor som ägnar hela livet åt att visa att hur bra dom är och att dom kan allt, mycket bättre än andra, även om det resulterar i att dom babblar på om saker de egentligen inte har minsta aning om eller glömmer att lyssna på andra. Det räcker att man nämner ett ord i ett samtal och det kan sätta igång ett helt maskineri av föreläsningar. De verkar ha ett stort behov av att spotta ut sina kunskaper, trots att publiken inte ens har behov av all denna extrainformation. Som nästan alltid berättas med ett överlägset leende, en högljudd stämma och/eller en nedlåtande attityd.
Om jag inte hade varit så snäll och konfliktundvikande, så hade jag kanske inte lyssnat så lugnt och beskedligt. Då hade jag kanske:
Alt1: Tagit första bästa förstörbara tallrik och kastat i golvet (bara för att få dom att tystna), skrattat lite mystiskt och gått min väg, medan dom trott jag varit galen.
Alt2: Smugit iväg vid första bästa tillfälle. Om vederbörande undrar vad jag gör, så säger jag att jag måste hem och mata kaninerna.
Alt3: Hålla för öronen och skrika "Sluta! Jag vill inte veta!"
Alt4: Lägga upp benen på bordet med noncharlant min och fråga "Har du nån havanna-cigarr?"
Eller kanske det bästa vore om jag frågade om de kunde dela med sig lite av sin "jag är bäst och krossar alla-attityd". Självklart är alla besserwisser-manér en pain in the ass, men det är ju extremfallen som är jobbiga. Alla smått försiktiga människor som mig, skulle säkert behöva en lite lagom dos av detta.
Dom skulle behöva coola ner lite (inte kämpa för att vinna varje diskussion, inte trycka ner andra) och jag skulle behöva lite mer ångvältsfasoner(hojta till lite oftare, inte ta nån skit).
Skulle kunna bli ett lyckat utbyte.