Wonderwoman

Efter en massa nya intryck på det tredje område jag skolats in på inom hemtjänsten (så mycket att det kändes som om huvudet skulle sprängas nästan), lång väntan på tåget vid Tomelilla station vid midnatt och extremt dålig nattsömn stapplade jag imorse iväg till en medicinkurs.

Kändes kanske inte så strålande. Har ni försökt er på att att med sömntunga ögonlock, släpande steg, en hjärna som knappt hunnit starta än (och som hade liten utsikt att ens orka starta någon gång under dagen) och lock för högra örat, gått upp ca 5 timmar tidigare än vad ni borde ha gjort en torsdagsmorgon för att hinna med ett tåg, för att gå en tråkig medicinkurs i ett kommunhus?

Nej jag tänkte väl det. Men ni kanske kan tänka er in hur tråkigt det kändes när dörren till kommunhuset var låst och det börja regna. Så började min morgon.

Men det blev bättre, om än mycket långsamt. Till och med min hjärna började piggna till.

När jag äntligen var hemma igen vid lunchtid kändes plötsligt livet riktigt lyckligt igen. Jag var ledig för resten av dagen och hade sovmorgon nästa dag. Imorgon skulle jag även träffa en kompis och förhoppningsvis skulle solen skina en del. Naturligtvis kunde jag inte hålla inne mina sprudlande känslor och ringde upp en god vän för att annonsera min lycka.

Men jag kan ändå inte låta bli att ge mina närkommuner en känga, för deras brist på samordning. För bara en månad sedan gick jag en introduktionskurs inom vården här i Ystad, fick dessutom diplom och allt, och läkemedelsdelegering (Ett papper som ger mig tillåtelse att handha överenskomna läkemedel när jag jobbar. Förvärvas först efter ett skriftligt prov och allvarligt snack med sjuksköterska.). Sedan när jag nu börjar i Tomelilla, 2 mil bort, gäller plötsligt inte detta alls. Jag måste sitta och lyssna på exakt samma saker, och se på SAMMA OH-BILDER. Så kul är det inte att höra på¨föreläsningar om lagar och regler eller hur mediciner ska intas! Kom igen byråkrati va!!

Efter att ha tillbringat flera år på nya fräscha utbildningar, med betoning på individens eget ansvar och resultatbaserad produktion, känns det så fånigt att behöva följa regler som inte gör ett jota.

Tack tack, nu har jag fått det ur mig, nu känns det mycket bättre =)

Tummen upp för:

- Göra somriga saker i sommarsolens sken, framförallt:
- Vara vid havet och känna att det är SOMMAR
- Våfflor med grädde & sylt (shit vad sugen jag blev på det nu)
- Sommarhattar (kanske vore nåt...hum hum?)
-Bredband - nu när jag inte har det lyser det som en illusion i fjärran varje gång det tar flera minuter att ladda en vanlig sida. Jag VET att jag låter som en heltrist datanörd men...
- Scrubs- ett underbart program!
-Gamla snälla tanter som bjuder på jordgubbar
-Little Britain... när jag äntligen började ana hur roligt programmet var, slutade det gå. Snälla komma tillbaka!
- Min familj som verkligen bryr sig om mig. Även om det är en familjs jobb att vara så, så.... jag är tacksam..

Tummen ner för:

- Spindlar som har den goda(?) stilen att dyka fram i badrummet precis när jag duschar (vill han bara plågas, är allmänt osmart eller försöker han sätta upp en webbkamera till sina ännu mer äckliga spindelpolare?)
- Kyligt väder när jag äntligen har fattat att det är sommar och tagit på mig min minsta kjol och top (=frysa)
- Varmt väder när jag inte har vett nog att ta på mig tillräckligt somriga kläder (Alltså jag måste bara säga: VEM i hela världen utom jag, får för sig att ta på sig strumpbyxor en het sommardag i juli?)
- Min favomataffär hemköp (eftersom den ligger 30 sek härifrån) som tydligen har gömt saltet och riktigt gottar sig åt att jag irrar omkring utan att hitta det.Okey visst var det roligt, men sluta nu.. sätt det tillbaka på hyllan.....
- En rast med en massa vårdpersonal runtomkring som kacklar.. Försök få nåt gott ut av den rasten om ni kan! Sorry arbetskollegor, för oss som inte är insatta i er ljuva värld, så låter det bara som ett flöde av irriterande meningslös och alldeles för högljudd information. Man blir som instängd i en bubbla och vill bara komma bort därifrån! Ni skulle antagligen tycka samma sak om en för mig mycket intressant diskussion om nya features i Photoshop eller uv-mapppningsteknik.

En dag full av vård-tankar, precis som sig bör när man råkar sommarjobba på hemtjänsten. En hel massa av gubbar som ska duschas, hudkräm som ska smörjas in på gamla ryggar, mat som ska handlas och gamla historier som ska lyssnas på, en del roliga andra bara gnälliga.

Allvarligt talat. Hur har jag hamnat här? Vägen hit har varit kantad av Hur-Ska-Jag-Få-Ihop-Pengar-Till-Hyran-Desperation, en ständigt uppkommande sjukdom varje sommar för oss studenter. Visserligen är min utbildningstid över, men faktum kvarstår.

Så här är jag nu, med en hel flock av äldre människor som ska tas om hand och ges medicin. Sicken tur att jag upptäckt att det finns en del guldglimtar även i denna branch, som ligger långt ifrån glamour, datorer och kreativitet. Med risk för att låta som en klichéklädd arbetssökande till vården, så måste jag ändå säga att det ibland känns riktigt gött att få hjälpa till och ha kontakt med många olika människor. Och det finns definitivt minst lika många härliga folk man träffar som de där gnällspikarna.
Därmed inte sagt att jag GILLAR jobbet. Men.. men.. må min sommar vara kantad av solbränna och vågskalp åxå!