Färger och utsikt

Vilken härlig lördag!
Denna dag går i färgernas tecken. Har avslutat (tror jag?) tre tavlor som vart på g väldigt länge och planerar nu vart jag ska hänga upp dom. Det är sånna här saker som gör mig så glad: att fånga de vackraste finaste färgerna, låta dom leka med varandra och bilda nya otroliga nyanser och sedan tillslut hänga upp allt på väggen, som ett sätt att visa världen men allra främst mig själv, vem jag är; det ger en sådan vitaminkick för själen. Känner mig så uppjagad att jag tror jag behöver chilla ner lite, läsa bibeln eller vila eller nåt.

Just nu är dagen beredd att ta emot kvällsmörkret.
Jag var uppe på ett berg förut och såg den snöklädda staden och mina ögon tog hungrigt in utsikten. På vägen ner slirade jag omkring i snön och mina steg fick något generalaktigt över sig när den svaga nerförsbacken fick mig att gå fort och bestämt. Skogen var på precis det sätt som man förväntar sig att en snötyngd skog ska vara en februaridag. Tyst men ändå talande. Majestätisk men ändå vänlig.

Ikväll väntar en mycket god väns besök samt melodifestivalen. Jag tror inte låtarna kommer vara särskilt bra (med tanke på hur bra startfältet var förra helgen) men det känns ganska skönt.

Den spelade kocken

Igår kväll skulle jag göra lunchen för nästa dag, men det gick inte så bra.
Satt vid datorn, lite inne i ett spel samtidigt som det puttrade på spisen. Kände att det luktade lite konstigt, stormade ut i köksregionen och spejade förvånat över bratwurstkorvarna som kråmade sig i stekpannan. De såg ju faktiskt helt ok ut, precis som halvstekta korvar ska göra, inte alls svarta.
Då snuddade min blick vid potatisen. Vattnet var bortkokat och det var lite svart i bottnen. Ojoj! Luktade INTE gott! Då startade barndvarnaren för full hals och det var bara att rusa bort och slita ut batteriet. När jag öppnat fönstret satte jag mig ner på rätt slaka ben.

Det blev köpemat idag som ni säkert förstår.

Konsten att vara lycklig

En gång berättade jag om mina olika medieutbildningar för några på jobbet. "Men!" utbrast en av dom nästan förskräckt. "Då borde du ju inte vara här." Genast började hon promota några filmföretag i närheten.
Nu har jag ju ifs aldrig gillat att städa och jag vet mer än väl att det bara är en tillfällig vänteplats för något bättre. Men jag blir ändå lite irriterad över denna trångsynthet. Tänk om städningen hade vart mitt drömjobb?
Och varför skulle jag promt bli lyckligare om jag hade ett hypat jobb i det jag utbildat mig till? För jag tror att dom där drömjobben som kan verka så häftiga med hög lön och status, också innebär stort ansvar, engagemang, massor av övertid och för att inte tala om all press som ligger på ens axlar och stressen att hinna prestera något riktigt bra innan deadline. Och den bästa vägen för att kunna komma dit kan vara att börja lågt, så som jag gjort. Ett steg i sänder.
Men jag har också upptäckt att ett städjobb inte bara behöver vara en vänteplats på något roligare. Det är nu och här jag kan njuta av livet. Och jag kan lära mig väldigt mycket redan idag. Jag hade aldrig trott att det fortfarande skulle kunna vara utvecklande när jag nu jobbat nästan 1,5 år inom området. Men det är det! Jag har mål att sträva efter, jag vill bli noggrannare och kunna hantera stress ännu bättre.

Därför blir jag lite lack när folk som hör om mina utbildningar/bakgrund direkt försöker skuffa in mig i en viss fåra. Folk som börjar rabbla upp olika företag som "sysslar med film" (ofta förstår de inte ens exakt vad jag utbildat mig till utan tror bara att dom vet) och försöker pusha mig att kontakta dom. Och om jag tvekar så tror dom jag är blyg. Dom lyssnar inte ens på vad jag verkligen vill.

En annan gång nämnde jag att jag gillade att skriva. Personen jag pratade med sa: "Då kan inte det här vara rätt jobb för dig." Visst kan det vara jättehäftigt att få jobba med något riktigt intressant, något man har passion för. Men.. för i hela friden.. om jag skulle kräva ett jobb som innehöll alla mina intressen så skulle jag aldrig få ett jobb. För ett sånt jobb existerar inte. Och det är inte så jag vill ha det. Vissa intressen är helt enkelt roligare att ha som hobby. Om vi tar tex skrivandet så skulle det ge helt andra perspektiv om jag gjorde det professionellt. Dels skulle jag få helt andra krav på mig, jag skulle bli tvungen att göra en massa saker för att andra bestämt det, inte följa mina egna idéer. Dessutom skulle jag kanske bli omgiven av andra som är duktiga på att skriva och då skulle jag inte känna mig lika duktig längre.

Som tur är, så är inte det viktigaste att följa en viss mall. Livet är underbarare än så! Jag tror man kan finna lyckan på de mest oväntade ställen, om man bryr sig om att titta efter. 

Några trötta rader

Det står en burk marinerade vitlöksklyftor i mitt kylskåp. Jag blev så glad när jag kikade in där idag.
Är nysimmad och bautatrött. Har tänkt lite på min simteknik med resultat att jag tar i ännu mer än jag gjort förut. Och nu? Nu vill jag bara lägga mig och sova =)

Snöoväder idag. Härligt. Visserligen har jag kommit över min snödesperation och börjat tänka lite på våren istället. Men.. why not.. bäst att ösa på med vinterfeeling för snart kommer sommaren!

Har börjat använda Listerine (munskölj typ). Jajamen, tänker numera mycket mer på mina tänder. När allt kommer omkring är det två saker i utseendet som är viktigare än annat. Tänderna och huden. Det är där man ska satsa mest. Fast Listerine känns som att det fräter på ordentligt, särskilt tungan blir lite åtgången hehe.

Men nu har jag inte tid här inte. Ska tvätta håret och plumsa i säng.

Facit

På begäran från läsare:
Facit från strofdroppingen:

Det (du) ger mig bra vibrationer
Men.. om sanningen ska fram
Imorgon är en annan dag

Förvirring och hemkänsla

En lite förvirrande kväll det här.
Hade bestämt mig att simma efter jobbet. Men efter en mellanlandning hemma tvekade jag. Hade visserligen ätit ett mellanmål men nu kände jag mig redan hungrig igen - på nåt mer rejält. Ville inte ge mig ut i vattnet hungrig, då skulle jag inte orka simma mycket. Hmm? Lodade omkring i lgh med ytterkläderna på medans jag tänkte (hiskeligt varmt), var ju färdig med nerpackade badkläder å allt.
Beslöt att skjuta upp det till imorn och gå och handla mat i stället. (Nåt rejält förstås)
Men det blir så konstigt när man ställt in sig på nåt och så blir det inte så.

Nu sitter jag här mätt efter en förtjusande köttgryta som jag intagit ovanligt sent på kvällen. Njuter av Ceadmon´s calls skiva Back Home. Vissa stunder hittar man precis den rätta musiken som stämmer exakt med vad man vill ha. Ikväll var en sådan. Denna skiva har för mig en skön känsla av att vara hemma. Inte någon speciell plats, utan mera en känsla.

Vädret är lite ogästvänligt ute. Vinden är snål och kall och blåser omkring den lätta pudersnön som sakta dalar ner för himlen.

När jag städade idag kom jag att tänka på en Fem-bok. Till skillnad från alla andra i min ålder (?) har jag fortsatt läsa en del av barndomsböckerna. Dom blir som klassiker som aldrig går ur tid. Denna bok jag tänkte på nu är så sliten att alla sidor faller ur om man inte är försiktig. Mamma har läst den innan mig och även min morbror (enligt inskriptionen i början). Som den räddhare jag är, så är Fem på smuggeljakt lagom spännande för mig.
Nu när jag är lite äldre lägger jag märke till saker jag inte skulle gjort tidigare, tex hur olika killar och tjejer beskrivs, vilken annorlunda syn man hade på manligt och kvinnligt på 60-talet. Skulle kunna skriva en uppsats om det hela.

Men det kommer jag inte göra.

Strofdropping

Så är denna helgen slut. Har hunnit med att:
- Måla lite mer på en tavla- det ger mig bra vibrationer
- Vara duktig nog att diska, tvätta och damsuga
- Digga Attic och ogilla Nanne i Melodifestivalen
- Gjort pyttelite på 3Dprojektet
- Jogga runt i hela 40 minuter, vilken bragd alltså! (Men.. om sanningen ska fram.. gick betydligt mer än sprang... men säg inte det till nån!)

Men jag förstår inte riktigt. Stora klungor av smutsig disk har redan samlat sig i diskhon. What?
Förtränger det, imorgon är en annan dag, som vi ju alla vet.

PS: Ni la väl märke till att jag droppade tre sångstrofer/titlar här!

Så sluta!

Den ende som måste ha blivit mer besviken än mig själv, när Lasse INTE åkte ut från LD (Let´s Dance)denna gång heller, var nog han själv. Jag förstår inte er som röstat på honom, ni gör er skyldiga till Plågsamma Få Taktlös Gubbe Att Dansa- försök, som varken jag eller han tycker om. Så sluta med det!
 
Nu ska jag inkassera helgen med en skön natts sömn och tillhörande sovmorron.

Så är det med det.

Lovely.

Vill sova

Sitter här i receptionen och kan knappt hålla ögonen öppna. Ögonlocken dras neråt som metall till magnetfält, och jag får ruska till mig ibland när omgivningen börjar förvandlas till ett mjukt sövande landskap.

Vill sova.

Crossover

Fick ikväll höra att jag ser ut som en klassisk brunett. Blev glad, eftersom jag från början är en crossover, alltså i unga år vart blond och sedan har håret mörknat mer och mer tills det blivit brunt.
Så nu vet jag att jag är en riktig brunett.

Pusselbitar

Har sysslat lite med mitt 3d-projekt nyss. (Grafik till en låt.) Märker att det ger mig styrka. Kanske inte är så konstigt eftersom det är det jag utbildat mig inom. Det är nog ofta så med oss människor, det finns vissa ingredienser i våra liv som ger det här lilla extra vi så väl behöver ibland, den där pusselbiten som faller på plats och talar om vem jag är, vart jag är på väg.
För mig kan det innebära att jag hänger upp en egen tavla på köksväggen eller köper en lampa med neonblå ljus.
Det spelar ingen roll hur självsäkra vi låtsas vara eller hur många gånger vi gjort nåt liknande innan. Vi kommer alltid behöva dessa bitar i våra liv, som små, små fragment av vår själ.

Ska det vara så svårt att förstå?

Jag kanske inte har berättat hur mycket jag älskar färger.
Idag fortsatte jag måla på några tavlor, sånna där saker som står och dammar i nåt hörn och aldrig verkar bli klara. Kanske finns det hopp även för dom?
Grönblå som havet är det bästa jag målar i idag. Det tillsammans med citrongult och lite sprakande rött blir en oerhörd kombination.
Har känt mig glad idag, vart ute en stund i solen, tänkt på den ljusa tiden som ligger framför mig, pratat med Gud och så donat med lite 3D.  Och musiken från min favostation Crooze har inspirerat mig som vanligt. Aldrig varit med om bättre musikblandning förut, något som håller i längden, gång efter gång.

Nu på kvällen känns det ganska motigt att gå upp ofantligt tidigt imorn. Inte ens några receptionisttimmar känns roligt, snarare tvärtom. Just nu suger det verkligen. Men blir nog bättre bara jag kommer igång.

Jag vill inte jobba. Jag vill ligga i en ytterligt bekväm solstol på en solig Riviera, med betjänter som passar upp mig och ger mig en ny vindruvsklase varje gång den förra tagit slut.
Ska det vara så svårt att förstå?

Dagen efter nummer två

Jag känner mig lite håglös när det gäller Melodifestivalen. Ofta har jag ganska lätt att ta till mig låtar och brukar ibland digga de där låtarna som alla andra tycker är helt värdelösa. Nu verkar det vara tvärtom.
Visst var det rörande att en lärarinna från ingenstans utan vare sig scenvana, en stadig berömmelsevåg att segla på eller nakenchock, ska skrälla iväg till final sådär. Men låten var ju inte bra! Hur tråkig som helst.
Och The Arks låt föll mig inte heller i smaken. Den sa mig ingenting. Är det här allt?
Med undantag för Jimmys medryckande låt, har annars dessa två deltävlingar varit en kavalkad av låtar utan själ.  

Kommer detta fortsätta tro?

Ett tråkigt folk

Gick och hämtade pizza förut. Just när jag skulle gå sa jag till pizzabagaren: Va kallt det är.
Man ska inte klaga, sa han förmanande. Det var bara en kommentar, log jag och försvann sedan iväg för att äta hemma.
För det var verkligen inte för att klaga jag sa så om vädret. Det var bara nåt allmänt trevligt jag ville kläcka ur mig. Och då blir det ju lätt vädret ibland.
Men jag kan slå vad om att denne man, som ju inte kommer från Sverige från början, inte kan förstå hur vi svenskar kommenterar just vädret så mycket.
Det han kanske inte förstår är att vi gillar att snacka om det. Hur tråkigt det än är. För vi är tråkiga ibland, vi helyllesvenskar. Och allra mest gillar vi att klaga över vädret. Desto värre, desto bättre.

Fast vi skulle inte vilja erkänna det.

(Varför finns så få svenskar i pizzabagare-branchen? Hmmm börja kvotera in en och annan blekfis kanske?)

Skämta säkert

Den uppgående solen reflekteras i fönstrena i byggnaden mittemot och skiner rakt i ögonen på mig i receptionen. Härligt.

Igår var det en kille på jobbet som hade med sig sin bebis och gick runt med den överallt. Tänk så man förändras så fort man ser en sån, man blir plötsligt så jollrig av sig och börjar le. Och då är jag ändå inte särskilt bebistokig av mig ändå. Jag saktade in farten litegranna. Inte populärt att nocka en sån med moppen direkt.
När jag städat färdig bebiskontoret bad dennes pappa mig att stänga dörren.
"Vaddå, ska du amma?" var jag nära att säga, men vågade inte eftersom jag inte känner honom.
Missförstådda skämt är inte bra.

Lovande

Imorse såg jag det för första gången. Ljus! Vid östra horisonten var det definitivt ljust. Kanske har det vart så ett tag, men första gången jag la märke till det. Lovande! Det är inte helt komplett nattmörkt när jag går till jobbet längre.. Inte när jag åker hem heller.

Kanske i himlen

Efter en alldeles för lång och intensiv arbetsdag, var jag stenhungrig när jag åkte hemåt. Mac Donalds blev räddningen. Fattar inte varför folk ska klanka ner på McD hela tiden. Självklart är det varken särskilt roligt gott eller nyttigt att äta deras mat varje dag. Men varför göra det? Jag nöjer mig med att då och då äta där. Bättre hamburgare än så finns inte!

Kanske i himlen.

Även äldre måste visa respekt!

En gång när jag satt på spårvagnen, blev en äldre man arg, när jag inte gav min plats till honom. Han klagade högljutt på mig så alla hörde det och gav mig arga blickar. Och jag kände mig som världens knöl. Trots att jag minst lika mycket behövde min plats själv.


Bara för att man inte är särskilt gammal, kan man ändå vara i behov av en sittplats lika mycket för det. Många har, som jag, ett väldigt fysiskt jobb där man tex kan ha ganska ont i fötterna på hemvägen. Då kan det vara påkostande att behöva stå upp en längre stund. Det finns även många andra exempel bara man har fantasi. Grejen är att man kan inte alltid se dessa saker på folk. Därför är det viktigt med respekt för alla, oavsett ålder eller liknande.

Livet är tufft för alla idag och vilken åldersgrupp man än tillhör i samhället, kan man nog känna sig missgynnad och utanför ibland. Jag kan gott förstå att det är svårt att vara äldre idag. I nästan all reklam är det bara unga som syns, precis som om det är bara det som är vackert? Då kanske det blir lätt att känna sig bitter och racka ner på alla dessa unga.
Men lösningen är inte att bliga missunnsamt på andra, utan försöka visa förståelse och omsorg. För vi har alla olika problem att brottas med och det går inte att mäta sådant.

Detta är ett typiskt scenario där den gamla generationen möter den nya. Förr i tiden var det självklart att ge äldre mer respekt. Men samtidigt tror jag inte man lyssnade på barnen lika mycket. De skulle bara synas men inte höras och fick inte säga emot en äldre. Nuförtiden har barnen ett större värde men nonchalansen och egoismen har tyvärr brett ut sig, och man går hellre i sin egen lilla värld än hjälper någon som behöver det. Det bästa vore att försöka ta tillvara på det som gott i både det gamla och det nya.

Läste en mycket träffande seriestrip i Metro, där en ung tjej två gånger lämnar plats åt en äldre men bägge gångerna får hon på pälsen för att dessa blir så förolämpade för att hon ansett dom gamla. Den tredje gången tar hon själv den lediga platsen men får då veta hut för det av en äldre dam.
Ålder är en känslig fråga!

Jag tycker det är fint att ge sin plats till någon annan. Men ingen har rätt att kräva det! (Speciella handikappmärkta platser är undantaget här då.)
Så ni äldre.. jag har stor respekt för er. Men er beundransvärda ålder är inte en anledning att kräva saker. För att få respekt behöver ni visa respekt.


Vad stjärnorna säger

Jag sjunger med Jaci Velasquez:

Cause tonight I´m gonna live in your world
When stars come out and call you beautiful

Söndagsstund, ett ögonblick, ett liv

Det är morgon. Dagsljuset silar in genom fönstret. Visserligen är det mulet ute men... det är ljust iallafall. Och de nakna med ändå vackra grenarna rör sig utanför som en aldrig stilla förgrund till resten av utsikten. Utsikten som består av en helt vanlig väg och en del ganska fula och ack så vanliga hus, varken mindre eller mer. Men det är min utsikt, och därför en viktig levande del av mitt liv just nu. Det är det som förgyller allting på det där sköna vardagsgråa sättet.

Det är söndag och helgen närmar sig med stormsteg sitt slut.

Men just nu står tiden stilla.

Melonskryt?

Ibland när jag åker buss kan jag störa mig på en del killar som brer ut sig enormt mycket på sätet. Ja ibland tar dom stor del av mitt säte åxå, när dom sitter där med sina ben brett brett isär. Det verkar som om de inte ens tänker på detta, de är ju män och "behöver bre ut sig". Man kan tro att de har en melon mellan benen? Visst kan jag förstå att det finns fysiska orsaker till att det inte är så bekvämt för killar att sitta med ena benet tätt ihop över det andra. Men det finns åxå gränser!

Tänk om jag skulle bre ut mig så mycket, det skulle betraktas som ganska ohövligt.
Om det kan vara osmakligt med tjejers djupa urringningar så är det inget emot när en kille mittemot en på spårvagnen brer ut sig som om han vill att alla ska kolla in hans skrev.
Jag vet inte vad dessa killar vill med detta, hävda sin manliga machoattityd eller fånga tjejernas blickar? I vilket fall som helst så funkar det inte.

PS: Nu talar jag framför allt om killar som brer ut sig extremt mycket. Ni andra behöver inte ta åt er.


Klockrent!

Såg att Charizma tävlar i melodifestivalen i Polen. Vad glad jag blev ända in i hjärteroten, när jag som hastigast såg ett klipp ur musikvideon till låten (som heter Emelie) där sångaren har ett stort fett rött kors på tröjan och sjunger om att det finns mer i livet än det ögat ser.

(För er som inte vet så är Charizma ett svenskt kristet band som turnerat mycket i östeuropa. Jag gillar deras senaste skiva very much, så mycket att den är sönderlyssnad sedan långt tillbaka.)

Som det ska vara

Blev begåvad med en envis hicka nu på aftonkvisten.
Undra hur dessa ganska löjliga ljud skulle te sig i skrift? Äukk ihkkk?

Väntar trött på avslutningen från Let´s dance, samtidigt som jag kastar längtansfulla blickar på sängen. Åhh tänk att få sova! Tänk att få sova ut imorgon! Höll nästan på att somna i receptionen förut. Märks att det var slutet av veckan.

Hittade en underbar inredningsaffär idag, med möbler helt i den stil jag vill inreda min hall med. Tala om lyckoträff! Köpte två feta ljus för halvdyra pengar åxå. Har även hunnit med en mycket trevlig fredagsfika med en god vän.

Det här är en DHBSFMV-vecka. (DetHänderBraSakerFörMinaVänner-vecka). Är så glad när nya lägenheter och jobb dyker upp lite här och där! Det är skönt att kunna känna sig uppriktigt glad för dom eftersom jag är nöjd med det jag har själv. Varken mitt boende eller jobb är perfekt men det är bra på något skönt vis. Det är som det ska vara just nu!

 Nu ska jag återvända till mitt nya djupröda ljus.


Gilla väska

Tänk alltså.
Hittade min handväska idag!
Jag var på hemväg från jobbet, stannade till i stan för att handla mat och passerade Åhléns på vägen dit. Beslöt att kolla in deras samling väskor ännu en gång, trots att det inte gett utdelning förra gången. Men nu var jag ju lite desperatare. Såg en blå sak som visserligen inte var riktigt vad jag tänkt, men fann mig ändå plötsligt stå på kö till kassan med den i famnen.
Och jag tror det är ett lyckoköp. Den är lite större än jag tänkt, men det känns helt ok, ganska praktiskt faktiskt. Och den är som sagt blå, inte som en sommarhimmel utan mer som himlen efter en storm.

I like it.

hits