Wonderwoman

Igår när jag åkte spårvagn var det en tjej som lät en gammal dam ta sin plats. Jag såg på och kände hur vackert det var. Att ge/offra något till en främling bara sådär är ganska sällsynt, även när det gäller småsaker som en sittplats. Ändå kan det betyda så mycket. För det är ju småsakerna som bygger och formar vardagen i mångt och mycket.
Själv möts jag gång på gång av mitt eget ego. Det är inte alltid man är medvetet självisk heller, man råkar bara vara så inriktad på sig själv att man inte ens ser människorna runtomkring.

Ibland kan vissa lite utslitna ord få ny färg. Idag är min tanke: "Jag tror." Jag tror på Gud. Trots att livet kan va skit. Det är en sådan kraft att tänka på det, det blir till ett budskap jag vill kasta ut i himlarymderna. Det är vackert och det är så starkt.
Jag tror.

Hoppsan! Glömde visst skriva igår. Ren och skär glömska.

När jag nyss låg utmattad på soffan, efter en överväldigande måltid bestående av potatis, bacon & stuvade morötter, såg jag hur de dansande trädgrenarna utanför fönstret avspeglades i ett cd-fodral. Såg nästan ut som om det var en kräfta instängd i skivfodralet.

Ändringen till sommartid, som gör att det är mycket ljusare på kvällen, har en härlig inverkan på mig. Det går inte att förklara. Det är bara så underbart att det är nästan kväll och inte mörkt än.

Igår och idag har det regnat. Det fuktiga diset lite längre bort, den mulna himlen, fuktigheten i luften, snön som håller på att tyna bort, luften som blir varmare och som sagt... detta härliga regn.... Allt detta tillsammans ger mig en sån mjuk känsla inombords. Det ligger något så renande och harmoniskt i regnets väsen. Att skölja bort det som förut var, världen sluts in i omsorgsfull dimma, känna vårens förväntan och se upp mot himlen.

När jag stod och väntade på bussen efter jobbet och det öste ner, stod alla andra och tryckte i busskuren men jag stod obekymrad i regnet. Hehe.

PS nr 1: Nej jag älskar inte alltid regn. Som när man får frisyren förstörd eller skorna läcker in.

PS nr 2: Det har blivit lugnare på jobbet nu (iallafall idag). Jag kunde nästan koncentrera mig på själva arbetssysslorna idag ;0)

Nu är jag här igen, efter några dagars tystnad.
Det har varit några riktigt jobbiga arbetsdagar och nu senast en jätteskön behövlig helg. Har verkligen känt mig tilltufsad och tillplattad och hängig.
Var rädd att denna söndagskväll skulle vara full av ångest inför veckan men det har inte blivit så riktigt.... Jag var på ett  möte i kyrkan (känns alltid så skönt bara att vara i den ljuvliga atmosfären som uppkommer när människor som älskar Gud, samlas) och efteråt hade (och har) jag fortfarande en lovsångsmelodi mjukt klingande i själen, som en länk mellan mig och Gud.
Och för första gången på otroligt länge, var det ljust när jag åkte hemåt. Kanske det medverkade till att jag kände ett inre ljus inom mig. Och vetskapen att min framtid är ljus, vad som än händer i denna värld, växte fram. Som att känna sin egen personliga soluppgång inom sig.
Jag känner mig orolig, spänd, bävande, förvirrad och väldigt vilsen, för jag vet inte hur jag ska agera i eventuella svårigheter jag kommer i. Jag har faktiskt ingen aning, för det känns som om alla val är svåra och bär sitt pris och det är inte alltid lätt att lita på sitt eget hjärta.
Men... Gud låter solen gå upp för mig, Han välsignar mig och ger mig nåd när Han ser på mig. Jag ber att Han ska ge mig kraft att vara glad och positiv och generös mot omgivningen, men även modig och stark som ett lejon.

Den här dagen känns i stort som ett enda stort magplask, precis som rubriken antyder.
När man minst anar det.
I mitt fall betyder det att allt känns hemskt på jobbet och att jag egentligen aldrig vill gå tillbaka dit. Men den känslan kan ju ändra sig snart igen. Jag hoppas det. Nästa dag kan omöjligt bli likadan. Det strider mot statistiken.

Jag ser upp till Gud precis som en jätteliten terrier som har stora bedjande ögon och en svans som ivrigt dunkar mot golvet. Hej Gud, jag behöver Dig verkligen nu.

Precis som vanligt efter en toppendag kommer en halvdålig dag i kölvattnet. Inget dåligt har dock hänt, men jag har känt mig ganska stressad på jobbet.
Håller på att fixa förstahandskontrakt på min lägenhet, det är nice. =)

I det stora hela känner jag mig rätt nöjd med mitt liv. Kanske att jag längre fram ser tillbaka och tänker: "Hur kunde jag stå ut med den och den saken? Nu har jag det mycket bättre."
Men nu känner jag att det är härligt att leva för jag märker att allt går framåt ändå på nåt vis och den känslan är bland den bästa känslan jag känt. Att känna att jag kan förändras; jag kan möta mina rädslor och vinna. Jag behöver inte gå omkring i samma hjulspår hela livet.

Och så tillhör jag Gud.

Efter en trött dyster start blev dagen riktigt bra!!!
Jag tackar Gud. Idag märkte jag verkligen hur Han hjälper mig att utvecklas, även på ett tråkigt städjobb.
Just nu försöker jag bli bättre på att stå på mig, stå för det jag gör, våga ifrågasätta och inte låta någon trampa på mig. Jag bad Gud om hjälp nu i helgen fast jag undrade verkligen om det skulle bli nån skillnad. Men det blev det! Visserligen bara ett litet steg men det är ju så alla förändringar måste börja.

Så väldigt många av mina önskningar blir uppfyllda =) Jag kan inte annat än gå omkring och känna mig så glad att jag nästan får tårar i ögonen (OK då, det fick jag faktiskt men säg inte det till nån!).
Nu lyser solen in genom mina jättesmutsiga fönster och förvandlar en helt vanlig eftermiddag till ett gyllene hav. Snart får jag besök av Ingrid från min kyrka. Ser fram mot det.

Bäst just nu:
- Fetaost (En gammal favorit men gammal kärlek rostar ju aldrig)
- Dub Sweden (Skönt sound! Förfest och efterfest, allt i ett)
- Min kära vän Moa som kommenterar mina bloggrader ibland när jag minst anar det =)

Hå hå jaja söndag var det visst. Känner mig hyfsat nöjd med helgen, då jag hunnit producera en och annan tavla och dessutom även hängt upp en del på mina annars så tomma väggar. En skön känsla!
Var tydligen ruskigt hungrig nyss för jag kunde knappt se skillnad på en osthyvel och ett blått decilitermått. Illa illa.. Nu är jag mätt och belåten men inte särskilt klokare.

Vankade omkring i affärer förut (äntligen). Provade MASSOR på HM men kom inte ut ur affären med nåt. Alltid ska det va nåt fel på alla plagg. Men skoj iallafall.

Kände mig lite orolig när sträckningen i nacken hållt i sig sedan igår. Tänkte på hur jag skulle orka med kommande arbetsveckan. Bad nåra ynkliga böner till Gud. Och nu har jag märkt att det värsta är över, känner mig lite allmänt stel bara.
Visserligen har jag istället begåvats med lite lätt illamående och aptitlöshet, men men.... Det går säkert snart över det med. I värsta fall slipper jag jobba imorron =D

I förmiddags sträckte jag mig, nånstans mellan axeln och nacken. Det tvingade mig att förbli här hemma hela dagen istället för att dra ut på stan och shoppa som jag tänkt. Jättetokigt när jag nu har lite pengar att sätta sprätt på och suktar efter nåra nya byxor. Visserligen va sträckningen väldigt lindrig och gör mest att jag är lite allmänt stel, men blotta tanken på att försöka kränga på mig nån trång ostretchig blus i ett litet omklädningsrum, fick mig att avstå. Det är ju en dag imorgon också.

Så jag dvaldes här hemma istället. Fint gammalt ord va! Har läst det i nån riktigt gammal bok. Eller så är jag helt ute och cyklar =)
Hade inte alls tänkt va kreativ idag men plötsligt fann jag mig inne i en intensiv produktion av flera tavlor och dessutom en upp-piffning av en gammal (det är jätteotäckt att försöka sig på att måla på nåt som redan är fint, jag var livrädd att misslyckas). Nu är jag helt slut!

Ser verkligen fram emot ikväll då finalen i Globen går av stapeln. Sehr spannend!!!!!

Jaha. Efter min ambitiösa Fånga Dagen-inlägg igår känns det smått pinsamt att behöva erkänna att jag inte gjorde något speciellt idag. Men dagen kändes hyfsat bra ändå =) Man måste ju inte alltid göra nåt överdrivet för att fånga dagen. Ibland kan det räcka att gilla situationen, att börja leva och (försöka) ta för sig istället för att bara stå ut i lidandet.

Nu hojtar sängen och det är dags att sova!

PS: Är så nöjd med min nya dammvippa! Min gamla va jätteäcklig och nu har det (nästan) blivit en fröjd att damma.

Efter att ha gått omkring och vart sur och tråkig på jobbet ett tag nu, så börjar jag känna att det är dags för andra tider.
När man vart på samma ställe länge, har i princip samma rutiner varje dag och umgås med samma människor, då är det otroligt lätt att fastna i en slentrian man tror att man inte kan förändra. Men ändå behövs det så lite för att vidga vyerna. Samtidigt som det kan vara det svåraste i världen att sluta tycka synd om sig själv och sluta klaga över hur tråkigt och jobbigt allt är.
Jag har lätt för att drömma mig bort. Och det är mycket lättare att dagdrömma om en förändrad värld, än att försöka förändra den på riktigt.

Det är härligt att drömma och det är något jag aldrig tänker sluta med.
Men det är här och nu, som jag har i min hand.
Det är nu jag kan välja och skapa varje sekund. Och det är här den underbara framtiden börjar.
Egentligen borde man inte klaga så mycket över sina omständigheter, utan göra det man kan för att fånga varje dag.
Synd bara att det ska vara så svårt.

Jag önskar jag kunde göra någon sak annorlunda imorgon, vet inte vad och vet inte om jag kan.
Berättar imorgon hur det gått!!

Kände mig arg idag på jobbet och lite negativa vibbar hänger kvar. Det blir inga vackra rader idag inte. Vädret är skit, den stränga kylan är här fortfarande och tvingar mig klä på allt som får plats under vinterjackan när jag går iväg tidigt på morronen, min datorskärm flimrar så mycket att jag måste stryka sololja på kinderna för att de ska må bra(tips från expert) och så är det ju bara tisdag.

Bara tisdag. Inte fredag eftermiddag.
Sedan kommer jag knappt på några fler negativa saker men mitt halvtaskiga humör låter sig inte stoppas för sånna onödiga detaljer. Jag suckar (en sån där djup en) och tittar först på sololjeflaskan på skrivbordet och sedan ut genom fönstret på de smutsiga snödrivorna längs vägen. Det är något som inte stämmer.

Skulle verkligen behöva en uppåtkick just nu och eftersom jag inte knarkar, så får jag väl hitta på nåt annat. Som att måla en tavla eller ringa en kul person. Men vänta nu vet jag något bättre; jag sitter bara här och suckar och hoppas nåt skoj dyker upp, och när det inte gör det så leker jag förorättad och surar ännu mer. Låter toppen.

Idag när jag tog en paus på jobbet såg jag den otroliga utsikten över staden. Ibland blir man lite bortskämd och utsikten blir som en tapet, vilken som helst. Men nu fascinerades jag av alla hustaken som blänkte i solskenet och jag kände att Äventyret inte är långt bort.
Så härlig vår värld är, vilka vidder! Det finns alltid nya människor att träffa och nya miljöer att uppleva. Ja nu låter jag kanske klichè men det va precis så jag kände.
Man vet aldrig vad som kan hända nästa dag, nästa sekund.

Och jag hoppades att jag aldrig ska bli för gammal och världsvan så jag glömde hur det känns att bege sig ut på äventyr.

Efter ett fint möte, schysst snack vid fikat plus en härlig bulle med vaniljkräm att sätta tänderna i, kände jag mig ganska glad när jag tog spårvagnen hem nyss. Trots att det är söndag.
Jag har lagt märke till att nästan jämt när jag känner mig glad/inspirerad får jag sånna härliga melodier/låtar i huvudet. Så där sitter jag i spårvagnen och stampar ivrigt takten och ler belåtet åt en musik som bara finns inom mig. Undra vad folk tror, när de inte ser nån mp3spelare eller ens nåra hörlurar. Hehe.

Nu tänker jag inte skriva mer för jag är jättehungrig! Ska fixa varma mackor och sen se på Parlamentet! =D

Det började så oskyldigt med lite diskande. Sedan märkte jag plötsligt fläckar och ränder lite här och var och innan ni kan säga Ougadougou gnodde jag på för fullt på skåpdörrarna och skakade mattor. Så det kan bli.
Men skönt är det att ha fixat sånt jag stört mig på så länge!

PS: Är stolt och glad över att Carola gick vidare i Melodifestivalen ikväll! Hon är en stjärna.

PS2: Ougadougou är huvudstad i Burkina Faso, Afrika. (Men det visste ni väl :0P)

Det är fredag kväll och jag kan inte känna mig annat än nöjd.

Har efter jobbet fikat med en kompis och det blev mycket god mat och ett underbart samtal.
Sedan åkte jag hem och tittade på Let´s Dance-finalen som var rafflande in i det sista. Utsökt underhållning - trots att mitt favopar redan åkt ut.
Nu ska jag kojsa och ser fram emot en lördag som jag tror kan innehålla allt från målande till engelska-pluggande. Vem vet? Men bäst av allt blir sovmorronen!!!!! =0)

Ännu en dag. På jobbet var jag ganska sur och arg ett tag. Särskilt när sprayflaskan med "sanitetsrent" behagat försvinna och jag fick bedriva klappjakt efter den helt utan resultat.

Men nu ikväll när jag tittar ut genom fönstret fångas jag upp av solnedgången. Den gulgröna milda färgen i fjärran och de av vinden dansande grenarna i förgrunden berättar om hoppet. Och jag sitter i Guds famn, funnen för evigt.

Himlen är färgad i min favoritfärg, den lyser blå; den där nyansen precis mitt mellan dag och natt.
Och varje dag är ny, jag skapar mitt liv, mitt nu under varje sekund.
Lyssnar på Sophie Zelmani´s "Going Home" och slås av att just detta kanske är att "komma hem". Att inse sitt ursprung och sitt mål. Att veta att det finns hopp för mitt liv och att det finns drömmar som väntar på att gå i fullbordan. För varje dag som går, sätts kanske ytterligare en liten pusselbit på plats när jag närmar mig Honom. För Han är hemma.

Idag, när jag åkte spårvagn, såg jag en massa stenar med lite snö över sig, på andra sidan vägen.
En av dom hade en snö som formade sig som Italien.

Nå hur gick det när jag skulle kånka på min hylla till jobbet då? (Se föregående inlägg)
Jo det gick bra fast va jobbigt att bära på morronen då energin inte direkt står på högsta nivå.
En polisbil passerade förbi och de tittade verkligen till!

Har nyss vart hemma hos en kompis efter IKEA, hur trevligt som helst. Synd bara att dagen är så kort. Nu måste jag strax krypa i säng.

Idag syntes det tydligt att solen höll på att gå upp på väg till jobbet. Det var en sån härlig grönblå färg vid horisonten och klockan var bara 06 00!!!

Imorgon ska jag släpa en LACK hylla till jobbet.

Låter det klokt? Ja så in i nordens.
Ska direkt till IKEA efter jobbet och lämna tillbaka den. Men kan nog se lite annorlunda ut att sömnig komma släpandes på en sån brädlapp till hylla, när jag går på spårvagnen och klockan inte ens är 06.00. Mina medpassagerare blir verkligen tvungna att göra plats för mig!
Pendlingsexotiskt?

Imorse såg jag den!
För första gången sedan nån gång i höstas såg jag solen när jag åkte till jobbet (OK då, det var en antydan till gryning men alltid nåt! Bättre än stenmörkt.)
Härligt!

Dagen har vart helt ok trots att det har vart lite typiskt måndagskaos med för mycket att göra. Men jag har tänkt till om mitt liv och kommit underfund med hur mycket jag stressar hela tiden. Därför tog jag det väldigt lugnt idag, all hets & panik var bannlyst! Kanske lite väl lugnt...hmm.. blir väldans mycket att göra imorgon. Men det löser sig! Ska försöka vara effektiv utan stress. Blir spännande.

Dagens klumpighet var när jag spillde mjölk på min filt. Nu känns det som om allt luktar mjölk. Så går det när jag inte kan vara utan min filt, älskar att ha den svept omkring mig. Känner mig nästan naken utan den.
Kanske borde ta med mig den hemifrån åxå? Skulle kännas schysst att lugnt veckla ut en lång noppig blå filt från min väska på spårvagnen och bre ut den på sätet. Alla skulle kalla mig för Hon Med Filten och skaka på huvudet lite resignerat. Tja, här i stan finns ju alla slags människor, skulle de tänka.
Kanske ha med den på jobbet åxå, på huvet som en turban? Eller släpandes efter städvagnen?
Nää den får allt stanna hemma.

Det var en gång en helt vanlig söndag och jag hade så mycket tid över att jag till och med hade tråkigt.
PANG! Plötsligt slungas jag in i sena kvällen utan förvarning.
Konstigt så det kan vara. Nyss var det tidig eftermiddag och solen sken. Nu måste man börja tänka på morgondagen.
Trots att jag som vanligt lämnar ifrån mig helgen, med samma motvillighet som en snåljåp skiljs från sin guldklimp, till Tiden - som ibland är en riktigt välkommen vän men också en fiende, så känns det ovanligt OK. OK att det är ny arbetsvecka. Låt den komma!

Lördag.

Jag önskar att det var lördag mycket oftare. Varannan dag skulle kunna passa.

Ska nog bilda en lördagsklubb vars enda syfte är att hylla och sukta efter denna dag.

Just när arbetsveckan känns för tung och modlös kommer Helgen och gör livet så mycket rikare. Plötsligt känns allt ljusare och mer helt. Lyssnar på Eva Cassidy samtidigt som jag röjer undan i mitt illaluktande kök. Och drömmer om en tid då jag inte behöver vinterkläder på mig utomhus.

Har på sätt och vis haft en bättre arbetsdag än väntat. När jag som bäst höll på att städa konferansrummen, kände jag nåt mjukt varmt  i mitt hjärta som fick mig att må bra. Det tog faktiskt ett tag för mig att räkna ut att det var frid. Danke, Gud.

Idag hände det sig att vi va tre städerskor som skulle åt samma håll och gick efter varandra som en enda lång parad av städvagnar. Lite kul. Man är nog ganska lättroad när man har sånt tråkigt jobb=)

Men ändå. Kände mig ganska deppad och känslomässigt slut när jag kom hem. Vilken tur att jag kan lyssna på Caedmons Call. De känns så..... hemma. Nu deppar jag & dom tillsammans.

Låt mitt hjärta bli lätt igen
för nu är det alltför tyngt av Idag

Låt det sväva fritt som en fjäril
i det milda ljuset från en eld
Bort från Imorgon, bort till Nu

Låt mig vila, låt mig le
och besinna, jag är så rik