Wonderwoman

Om stenar kunde känna skulle dom nog jubla över kvällssolens smekningar innan den går ner över huset.

Om fönster kunde agera skulle dom skriva arga skyltar om min fönsterputsning - som aldrig blir av.

Om jag kunde sitta still skulle jag göra det. (Men nu måste jag skaka rumpa till den här låten.)

Lekte lite med min mobcam vilket resulterade i många nya foton på mig själv med trevligt varmt bakljus från en härlig kvällssol.

Ja det är väl bara att erkänna.

Jag är fåfäng.

En bukett vitsippor!

"Jag kan fortfarande inte tro att det är sant" säger Marie Lindberg när hennes låt Trying to recall nu ligger listetta.

Inte jag heller.

Sitter här på jobbet och känner mig sådär lagom inspirerad. Alltså med andra ord inte alls. Trots att jag är glad att få sitta i recpetionen hela dagen och slippa städningen. Men fredagssjukan har drabbat mig hårdare än vanligt. Den innebär att helgens närhet får minsta minut att kännas ovanligt lång. Och allt jag vill är att lägga mig i soffan, se på TV och äta godis. För att sedan bara.... sooova.
Låter inte det härligt?

Om dryga sju timmar är jag hemma.

Just det.

Very long time.

Nu är jag tillbaka hemma efter söndagsmötet. Riktigt busväder ute! Blåsten ruskar om i allt den kan få tag på och får gatlyktorna som hänger över gatan att svaja. Och det svajande sparsamma ljuset i mörkret får kvällen att kännas ännu mer spooky. Men jag känner mig ganska uppåt efter att ha sprungit runt och serverat fika, hört på härlig lovsång och umgåtts med schyssta människor.

Lyssnar nu på Kate Ryan. Stackars mina grannar få stå ut med hennes Desenchantee för hundrafjortonde gången. Det verkar som om jag ofta har nån speciell låt /artist som blir lite av mitt och den tidens signum för tillfället. Och just nu är det Kate som regerar musiktronen. Innan hörde jag på The attics The arrival. Och innan dess var det Dj Bobo med sin I believe. Låtar som ger mig glädje och massor av energi. När jag hör på dessa låtar känner jag mig solbränd, klär mig starka färger och vill ha en cool hatt på mig.

Hjälp jag har hamnat i medelålderslandet på jobbet!!

Där är de flesta lite äldre än mig eller mycket äldre, och har hunnit skaffa villa, volvo och barn och hela allt det där. Vilket ju är trevligt. Det positiva är att många (inte alla dock) mognat till och inga intriger eller skitsnack flödar i arbetsgemenskapen.
Det negativa är att det ibland kan bli för mycket prat om dagishämtningar och barnsjukdomar m.m. I denna miljö känner jag mig väldigt ungdomlig och annorlunda (tex eftersom det är naturligt för mig att sticka in ord som "typ" på fullaste allvar i konversationer)och blir ofta i starkt behov av att träffa jämnåriga. Som tur är har jag det hehe.

Märkte verkligen en generationsskillnad när en person beskrev sina barns mobiler. "Och numera har de ju inte den bara till att ringa på, utan som musikspelare och en massa annat också." Just att hon sa de och inte vi. Nästan lite creepy.

Efter att jag vart sjuk och fortfarande drar på lite seg förkylning, så har jag blivit lite paranoid, rädd som jag är att bli sjuk igen (inte igen på några år tack!). Jag klär alltid på mig alldeles för mycket kläder, för att inte bli kall. Även nu när det vart vårsol och lite värme och alla andra tar fram sina vårlätta paltor, har jag haft tjock stickad tröja och min varmaste vinterjacka på mig, åtföljt av den varmaste mössan och tumvantar. Här är vi ambitiösa. Konstigt nog kan jag fortfarande frysa ibland. Min kropp har nog blivit lite bortskämd.

Igår gjorde jag ett spontanbesök i en teliabutik för att kolla på headset till min telefon. Den fasta. Eftersom jag pratar ganska mycket telefon hemma vore det superpraktiskt att kunna greja samtidigt. Det vet jag för jag har haft det förut, till en annan telefon. Fast den gången hade jag ett sånt där "Via direkt, vad kan jag hjälpa till med?"-set och såg nog smärre goofy ut. Nu tänkte jag satsa på lite mer sofistikerade öronsnäckor typ.

Men konversationen inne i butiken utspann sig knappast till min fördel:
-Jag vill kolla på ett headset till min fasta telefon.
-Ja.. vad har du för telefon?
-Öhh... Doro... nånting..
-Du vet inte vad den heter?
-Inte riktigt. Men det är en doro. Som jag köpte här.
-Nyss?
-Ja ganska. För nåt år sedan.
-Vet du vilket uttag den har då?
Expediten börjar här rabbla upp de tekniska alternativen medan jag mer och mer börjar likna ett frågetecken med vit mössa.
-Jag vet inte. Det där runda lät bra.
-Men du är inte säker?
-Nej.
Vi går runt och tittar på några andra modeller.
-Jag tror den har ett sånt uttag, säger jag och pekar på en, försöker förgäves låta bestämd och allvetande.

Går ut därifrån med svansen mellan benen.
(Väl hemma konstaterar jag att det var förstås den andra varianten jag hade.)
Jag vet inte riktigt vad jag förväntat mig. Hade kanske en övertro på att expediterna fixar allt; att vi skulle sitta på en filt med levande ljus och i lugn och ro och under trevliga skratt bläddra igenom olika varianter på telefoner tills jag hittade "min". Och sedan efter två timmar och fyra minuters intensivt sökande genom de senaste årens kataloger, skulle jag lämna butiken med mitt sprillans headset, glatt avvinkad av de muntra expediterna där de fick mig att lova att återvända snart med en ny uppgift åt dom.

Bättre förberedelse nästa gång! Fast då testar jag någon annan butik......

Idag har jag vart på ett italienskt ställe och ätit med mina eritreanska vänner. Men inte en vanlig restaurang utan en förening där dom även råkar servera mat. Eftersom en av mina vänner har bott stor del av sitt liv i Italien, brukar dom gå dit och nu var det dags för mig att stifta bekantskap med stället.
Själva stället var inte direkt imponerande och liknande betydligt mer en liten skolmatsal än en restaurang. Men även om mysfaktorn var riktigt låt var det lite spännande att höra de italienska gubbarna som satt och spelade kort en bit bort, gräla och ha det roligt på ett sånt där typiskt italienskt vis. Ibland var dom så högljudda att vi knappt kunde göra oss hörda. Maten var god och personalen kom ihåg mitt namn när vi sa adjö.

Det var lite tråkigt att sitta inne i receptionen en sån här dag med vårkänsla i luften och en strålande sol.
Nu ska jag ta en dos hostmedicin och sedan är det dax att sova.

Ovanligt förvirrad och halvt motvillig fredag.
Känns lite konstigt att ha vart sjuk hemma hela veckan för att dyka upp på arbetsveckans sista dag och sedan önska alla god helg, när det mest av allt känns som måndag. Och även om helg alltid är gött, känns denna inte lika lycksaligt mirakulös eftersom jag redan gjort alla dom där typiska helg-sakerna jag annars längtar till: slappa i soffan och kolla på tv och äta godis, sova ut på morgonen och ha en massa tid för sig själv. Been there, done that. Så jag kanske kommer vara lite mer aktivt påhittig nu och har inte lika stort behov av att vara själv en massa.
Är så glad att jag äntligen känner mer energi till att göra saker! Hurra hurra!

Sitter här med en smal scarf i rödorange jag köpt på HM. Fick en ljus (?) idé framför spegeln och snodde runt den några extra varv runt huvudet. Nu vet jag inte om jag ska känna mig unik och kaxigt cool eller bara konstig. Ibland är gränsen mellan dessa otroligt tunn...

Köpte även två växter till lgh efter jobbet. Jättekul att välja ut dom. Men jag undrar om jag verkligen gillar den stora jag köpte, den ser så ljus ut och sänder kanske ut mesig energi i rummet? Hmm..

Nu är det Let´s Dance om några minuter. I like. Håller tummarna för Lasses utgång förstås.

Såg på American Idol igår kväll. Förutom att det är mer knäppisar med, är det ganska likt Sveriges version. Jag slås ännu en gång av hur alla extremt dålig självinsikt dessa människor som ansöker har. Endast ett fåtal har talang nog att vara med. Resten av alla är så in i nordens självsäkra och talar naturligtvis om för alla i närheten på ett sånt där typiskt amerikanskt vis att de kommer vinna hela skiten. Och så visar det sig att dom inte kan ta en ton.
Jag förstår inte varför dom går på audition överhuvudtaget. Själv vet jag att jag skulle bli stekt av juryn, så jag går inte. Jag kan heller inte förstå hur dessa människors kompisar kan uppmuntra dom att gå på audition. Lite taskigt nästan. Visst ska man uppmuntra sina vänner att testa, att våga. Men om jag skulle få för mig att jag hade världens bästa sångröst, skulle jag önska att någon hejdade mig (på ett snällt, fint sätt) innan jag skämde ut mig totalt inför svenska folket.

Men Idol handlar förstås inte främst om att sjunga. Alla längtar så efter mer bekräftelse och uppmärksamhet. Och då blir det lätt att vilja bli en artist, nån folk ser upp till.

Efter veckor av ljusgrå mulen himmel och regn, började plötsligt solen lysa nyss. Himlen är blå med stora moln som susar förbi med världens fart. Solen lyser på det fula huset mittemot, på asfalten och på de nakna träden.

Underbart.

Stod och suktade och klämde nästan nosen mot fönsterrutan, bestämde mig trotsigt för att ta en liten promenix i kvarteren (en förkyld person borde ju hålla sig inne annars). Det var härligt att vara ute. Gick och tänkte på hur jag gått ungefär samma runda den gången jag skulle testa mina skor med smal hög klack. Då hade jag stolpat runt och tyckt att alla stirrade. Nu gick jag och smålog för mig själv.

För även om jag längtar efter betydligt mer sol och värme än det som är nu, så är det egentligen nu allt är som bäst. För det är nu jag har allt detta ljuvliga framför mig.

She made it to the top!

Har nyss sagt till min arbetsledare att jag ska jobba imorn. Ja jag vet, det är bara fyra dagar jag vart borta från jobbet men för mig känns det som en evighet. Ska bli kul men lite scary att komma tillbaka. Och sedan är det ju helg så jag får snart tid att ta igen mig på igen. Lyxig vecka eller.

Känner mig tacksam till den Mästare jag har. Har precis läst sista boken i narnia-serien. Den har en del andliga dimensioner och får mig både att drömma och känna tacksamhet.

Åh finally!

Har haft problem att logga in här hela veckan, men tillslut är jag inne. Fy va gött. Som sjukling sedan förra helgen så har jag verkligen längtat efter att blogga här. Men det har vart stora problem med inloggningen.

Fast sjuk och sjuk, det är inte så farligt som det låter, inte malaria utan bara en vanlig hederlig förkylning. Men jobbigt nog när man inte har nån energi kvar och tvingas sitta här tills den återvänder. Jepp really boooring.

Men nu tror jag det börjar gå framåt igen. Hoppas kunna jobba imorgon fredag? Ska iväg och gå uppför ett litet berg för att testa om jag svimmar efter halva vägen eller om jag swischar upp ganska fort, vilket torde innebära att jag är hyfsat arbetskapabel. (Torde är ett riktigt schysst ord btw)

Denna dag har varit ganska lyckad med 1. Mycket Avancerad Upphängning av Stor Tavla 2. Inspirerad Målning av Ny Tavla 3. Tvättande av Arbetsskor 4. Beundrande av Massdiskningen från Igår

Nu har Andra Chansen i Mello varit. Men jag har diskuterat den i över en timmas tid med likasinnad, så jag gitter inte analysera den mer nu.

Nu är det dags för en halvhängigt förkyld person att lägga sig.

Denna vecka gillar jag:

-Bokrean. Denna fokus på böcker i kombination med sänkta priser får även tröga mig att ge mig ut i vimlet och komma hem med tung kasse.

-Den svarta käcka hatt jag köpte nyss. Puss på dig! (Hoppas du får många nya kompisar såsmåningom.)

-The Attic´s musikvideo som hade premiär nu (på Aftonbladet). Snygg och dessutom upptäcker jag hur mycket jag gillar låten. Too bad att svenska folket inte röstar rätt i melodifestivalen. Too bad.

Inte lika populärt är:

-Det regniga vädret. Var är solen?? Egentligen kan luften vara hur skön som helst vid milt regnfall men mina skor har en talang att läcka in.

-Marinerade vitlöksklyftor. Ok nu har även jag förätit mig.

Så är det skön fredagskväll.

Diskning är inte min starkaste sida. Brukar samla på hög tills allt porslin tagit slut och jag tvingas till hon. Och när jag sedan utmattad lutar mig mot den tomma glänsande diskbänken lovar jag mig själv att alltid ha såhär fint! Tills det gått några dagar, då är det samma sak igen. Kanske en lyx man kan ägna sig åt när man ensam härskar över lägenheten. Ingen som irriterar sig mer än jag själv.
Men! Jag har bättrat mig. Numera diskar jag minst två gånger i veckan, mot en enda gång förut och det blir inte samma ansamling längre. Men denna vecka har det tydligen inte blivit nåt av så det var bara att kavla upp koftärmarna tidigare ikväll.
Här kommer vi till en annan ovana jag har. Ibland råkar jag lämna kvar en och annan lunchlåda odiskad. Öppnade en sådan förut för att diska den och då såg jag att hela bottnen var full av grön växtlighet och det yrde ut nåt rökliknande. Jag fattade ett snabbt beslut och slänga hela alltet istället. För att ni inte ska bekymra er om vilken slarvis jag är och kanske till och med starta en insamling till hushållskurser för mig, så kan jag berätta att det senaste exemplet händer väldigt sällan. Jag håller ganska fint åxå mellan varven. Så. Nu fick jag det sagt.

För första gången glömde jag att se utröstningsdelen i Let´s Dance, var upptagen i telefonsamtal. Rubrikerna på nätet chockade mig därför hårt när jag såg att Lasse var kvar! Och Anna Sahlene (hur hon nu stavar?) åkte ut. Sjukt!!! Trodde hon skulle vinna hela klabbet. Och Lasse som inte ens försökte dansa. Hur i...

Har lite svårt att smälta detta. Antar att många känner igen sig i tafatte Lasse och därför tycker det är skönt att ha någon kvar som inte dansar perfekt, nån som de kan identifiera sig med. Men när han själv inte vill vara med! Folk, kan ni inte se att han gett upp för länge sedan!!?

Som sagt, lite svårt att släppa detta.