Vemod & våfflor
Vaknade och fick lite jobb med att övertyga mig om att jag var LEDIG. Sedan kom den här sorgliga visan inrullandes i mitt huvud, ni vet en massa trevliga människor som sprids för världens vindar, något tar slut, en milstolpe som passerats plötsligt. Allt är Hampus´ films fel =/
Hade riktigt roligt igår. Och idag, så känner jag mig annars väldigt glad, särskilt efter några överdådigt frasiga våfflor med en massa grädde och jordgubbssylt.
PS: Om någon råkar på den lilla musen som kilade omkring på en stentrappa nånstans emellan Schneppz och Lorden, så hälsa från mig.
Ja, visst är det vemodigt, samtidigt som man ofta får en enorm frihet. Man är ledig... Men samtidigt så gnager den där ensamheten i bakhuvud. Kommer jag att se dom igen? Men det finns ju ett botemedel... bevisligen. Våfflor!!
Det är tur, annars skulle världen gå runt med en massa halvvemodiga ex-studenter.
...men nu kommer framtiden.a
/agaton isbjörn