Inte så tokigt
Jag är helt slut idag. Känner mig mig kraftlös. Skulle gissa att jag nu hunnit varva ner ordentligt efter några dagars ledighet och då är det nog naturligt att känna sig lite extra trött.
Min vistelse hos föräldrarna har mest bestått i AGI (Att Göra Ingenting), skönt nog. Men lite småsaker har jag väl hunnit med:
-Hälsa på postbilen när den kom åkandes längs vår lilla skogsväg (en riktig upplevelse för en stadsbo, att folk hälsar på varandra bara sådär... utan mer anledning än att man råkar befinna sig på samma väg)
-Spela piano ensam i kyrkan
-"Göra samhället", dvs kolla i de få affärer som finns här, vilket råkade bli oväntat gynnsamt, för jag har köpt en bok (Små citroner gula av Kajsa Ingamarssson. I det här sammanhanget måste jag också tillägga att jag varit ovanligt duktig och inte gulpat i mig hela boken på en gång, utan ståndaktigt väntat med läsandet till tågresan hem. Mycket duktigt!), en kalender och så hittade jag en lampa som är formad som en stort hjärta av neonblå ljusslingor. En sån där grej som är så typiskt mig. Allt som lyser neonblått ligger mig varmt om hjärtat! Går inte riktigt att få nog.
-Utse julgranen tillsammans med mamma i vår egen skog! Var inte lika mysigt som det låter, eftersom jag råkade blöta ner ena skon i ett dike när jag försökte göra ett djärvt(?) språng över, i tron att jag tog en genväg. Men ack ack, alla genvägar äro senvägar.
-Hjälpa pappa med flyttning på hans jobb. Även i sig tråkiga saker som att torka av damm från möbler och bära på lådor längs en lång korridor, kan bli riktigt trevligt när man väl satt igång.
-Reflekterat över gamla julminnen tillsammans med föräldrarna över en snickerstårta och fyra tända ljus.
-Och så naturligtvis.. gosa med alla djuren. Trots att det bara är tre kattor och en hund, känns det som om det finns djur överallt, i och med att dom hela tiden rör på sig.
Slutsats: Inte så tokigt
PS: Ok då, jag erkänner. Det var inget djärvt språng över diket alls. Men det lät så bra att skriva så ;0)
Min vistelse hos föräldrarna har mest bestått i AGI (Att Göra Ingenting), skönt nog. Men lite småsaker har jag väl hunnit med:
-Hälsa på postbilen när den kom åkandes längs vår lilla skogsväg (en riktig upplevelse för en stadsbo, att folk hälsar på varandra bara sådär... utan mer anledning än att man råkar befinna sig på samma väg)
-Spela piano ensam i kyrkan
-"Göra samhället", dvs kolla i de få affärer som finns här, vilket råkade bli oväntat gynnsamt, för jag har köpt en bok (Små citroner gula av Kajsa Ingamarssson. I det här sammanhanget måste jag också tillägga att jag varit ovanligt duktig och inte gulpat i mig hela boken på en gång, utan ståndaktigt väntat med läsandet till tågresan hem. Mycket duktigt!), en kalender och så hittade jag en lampa som är formad som en stort hjärta av neonblå ljusslingor. En sån där grej som är så typiskt mig. Allt som lyser neonblått ligger mig varmt om hjärtat! Går inte riktigt att få nog.
-Utse julgranen tillsammans med mamma i vår egen skog! Var inte lika mysigt som det låter, eftersom jag råkade blöta ner ena skon i ett dike när jag försökte göra ett djärvt(?) språng över, i tron att jag tog en genväg. Men ack ack, alla genvägar äro senvägar.
-Hjälpa pappa med flyttning på hans jobb. Även i sig tråkiga saker som att torka av damm från möbler och bära på lådor längs en lång korridor, kan bli riktigt trevligt när man väl satt igång.
-Reflekterat över gamla julminnen tillsammans med föräldrarna över en snickerstårta och fyra tända ljus.
-Och så naturligtvis.. gosa med alla djuren. Trots att det bara är tre kattor och en hund, känns det som om det finns djur överallt, i och med att dom hela tiden rör på sig.
Slutsats: Inte så tokigt
PS: Ok då, jag erkänner. Det var inget djärvt språng över diket alls. Men det lät så bra att skriva så ;0)
Kommentarer:
Trackback