Wonderwoman

Efter en helt ok jobbardag skulle jag åka iväg till en skönhetssalong där jag bestämt tid. Det hade kunnat bli en enkel smärtfri resa. Trodde jag.
Först kom jag iväg lite sent från jobbet och missa en buss. Nästa buss jag gick på, fick åka extra sakta pga snöovädret. Jag kom på den ljusa idéen att inte byta till spårvagn i Brunnsparken som jag bruka, utan ta denna buss ända till Hjalmar Brantingplatsen. Not so bright. Bussen envisades med att vilja stanna på Centralen där sedan mängder av folk gick på i sakta mak, medan jag bet på naglarna i ren förtvivlan. Redan då var jag försenad. Beklagade mig för en förstående medpassagerare och stirrade illvilligt på resten av folket runtomkring. Ringde för att anmäla min försening och då tog batterierna på mobilen slut.

Väl framme på Hjalmar Brantingplatsen, trodde jag att jag hade en smula tur när en buss kom nästan på en gång. Gick in och väntade. Och väntade. Det visade sig att den avbytande chauffören inte dykt upp.
Gick ur bussen. Väntade på nästa buss. När den anlände skulle massor av människor åka med den. Trycktes in till nånstans mitt i bussen. En stackars kvinna fick inte inte komma in för hon fick inte plats. Hon stod utanför och bankade på dörren. Det tog en evighet innan bussen kunde avgå.
Framme!
När jag skulle hemåt fungerade inte mitt lokalsinne och jag fick gå omkring ett bra tag innan jag hittade rätt busshållplats. Fick sätta mig bredvid en skum tant som hela tiden pratade för sig själv.
Sprang gatlopp för att hinna med rätt spårvagn och väl påstigen, klamrade jag mig utmattat fast vid den blå biljettautomaten. Vandrade hem med snö på axlarna. Hej hå.

Nu ser jag fram mot kvällen =)