Tvättstugeironi och söndagstristess
Söndagskväll.
Vi vet alla hur det är. Den gyllene helgen är slut, trots att den verkade så lång i fredags. Det är svårt att undvika den där söndagsdeppen helt och hållet. Så det känns lite motigt, fast ändå ok.
Var tvungen att handtvätta lite kläder för jag har ÄNNU EN GÅNG glömt bort tvätt-tiden, eller rättare sagt, bokat en tid på en lördag, sedan stenhårt trott att att det var söndag det var. Ända tills jag står där förväntansfull med tvättkorgen utanför tvättstugedörren, ett dygn försenad. (Ha! Organiserad? Hmm)
Min söndag är alltid indelad i två delar. Del ett är tiden innan mötet, som börjar kl 16. Då är det fortfarande en del av helgen kvar och det är ljust ute. Efter mötet börjar del två. Då är det mörkt ute, helgen är slut och vardagstristessen möter mig likt en trogen hund så fort jag kommit utanför kyrkporten.
Slut på sovmorron. Ack ack! Slut på massor av tid att spendera hur jag vill. Ack och ve!
Sådär ja. Alltid skönt att klaga av sig litegrann. Nu ska jag konstatera att livet inte är slut, det har knappt börjat, gnaga på ett päron och klä på mig lite pliktkänsla, tillräckligt mycket för att gå och diska.
Vi vet alla hur det är. Den gyllene helgen är slut, trots att den verkade så lång i fredags. Det är svårt att undvika den där söndagsdeppen helt och hållet. Så det känns lite motigt, fast ändå ok.
Var tvungen att handtvätta lite kläder för jag har ÄNNU EN GÅNG glömt bort tvätt-tiden, eller rättare sagt, bokat en tid på en lördag, sedan stenhårt trott att att det var söndag det var. Ända tills jag står där förväntansfull med tvättkorgen utanför tvättstugedörren, ett dygn försenad. (Ha! Organiserad? Hmm)
Min söndag är alltid indelad i två delar. Del ett är tiden innan mötet, som börjar kl 16. Då är det fortfarande en del av helgen kvar och det är ljust ute. Efter mötet börjar del två. Då är det mörkt ute, helgen är slut och vardagstristessen möter mig likt en trogen hund så fort jag kommit utanför kyrkporten.
Slut på sovmorron. Ack ack! Slut på massor av tid att spendera hur jag vill. Ack och ve!
Sådär ja. Alltid skönt att klaga av sig litegrann. Nu ska jag konstatera att livet inte är slut, det har knappt börjat, gnaga på ett päron och klä på mig lite pliktkänsla, tillräckligt mycket för att gå och diska.
Kommentarer:
Trackback