Fångad av solnedgången
Ännu en dag. På jobbet var jag ganska sur och arg ett tag. Särskilt när sprayflaskan med "sanitetsrent" behagat försvinna och jag fick bedriva klappjakt efter den helt utan resultat.
Men nu ikväll när jag tittar ut genom fönstret fångas jag upp av solnedgången. Den gulgröna milda färgen i fjärran och de av vinden dansande grenarna i förgrunden berättar om hoppet. Och jag sitter i Guds famn, funnen för evigt.
Himlen är färgad i min favoritfärg, den lyser blå; den där nyansen precis mitt mellan dag och natt.
Och varje dag är ny, jag skapar mitt liv, mitt nu under varje sekund.
Lyssnar på Sophie Zelmani´s "Going Home" och slås av att just detta kanske är att "komma hem". Att inse sitt ursprung och sitt mål. Att veta att det finns hopp för mitt liv och att det finns drömmar som väntar på att gå i fullbordan. För varje dag som går, sätts kanske ytterligare en liten pusselbit på plats när jag närmar mig Honom. För Han är hemma.
Men nu ikväll när jag tittar ut genom fönstret fångas jag upp av solnedgången. Den gulgröna milda färgen i fjärran och de av vinden dansande grenarna i förgrunden berättar om hoppet. Och jag sitter i Guds famn, funnen för evigt.
Himlen är färgad i min favoritfärg, den lyser blå; den där nyansen precis mitt mellan dag och natt.
Och varje dag är ny, jag skapar mitt liv, mitt nu under varje sekund.
Lyssnar på Sophie Zelmani´s "Going Home" och slås av att just detta kanske är att "komma hem". Att inse sitt ursprung och sitt mål. Att veta att det finns hopp för mitt liv och att det finns drömmar som väntar på att gå i fullbordan. För varje dag som går, sätts kanske ytterligare en liten pusselbit på plats när jag närmar mig Honom. För Han är hemma.
Kommentarer:
Trackback