Wonderwoman

Har på sätt och vis haft en bättre arbetsdag än väntat. När jag som bäst höll på att städa konferansrummen, kände jag nåt mjukt varmt  i mitt hjärta som fick mig att må bra. Det tog faktiskt ett tag för mig att räkna ut att det var frid. Danke, Gud.

Idag hände det sig att vi va tre städerskor som skulle åt samma håll och gick efter varandra som en enda lång parad av städvagnar. Lite kul. Man är nog ganska lättroad när man har sånt tråkigt jobb=)

Men ändå. Kände mig ganska deppad och känslomässigt slut när jag kom hem. Vilken tur att jag kan lyssna på Caedmons Call. De känns så..... hemma. Nu deppar jag & dom tillsammans.