Wonderwoman

Igår när jag åkte spårvagn var det en tjej som lät en gammal dam ta sin plats. Jag såg på och kände hur vackert det var. Att ge/offra något till en främling bara sådär är ganska sällsynt, även när det gäller småsaker som en sittplats. Ändå kan det betyda så mycket. För det är ju småsakerna som bygger och formar vardagen i mångt och mycket.
Själv möts jag gång på gång av mitt eget ego. Det är inte alltid man är medvetet självisk heller, man råkar bara vara så inriktad på sig själv att man inte ens ser människorna runtomkring.

Ibland kan vissa lite utslitna ord få ny färg. Idag är min tanke: "Jag tror." Jag tror på Gud. Trots att livet kan va skit. Det är en sådan kraft att tänka på det, det blir till ett budskap jag vill kasta ut i himlarymderna. Det är vackert och det är så starkt.
Jag tror.