Wonderwoman

Den uppgående solen reflekteras i fönstrena i byggnaden mittemot och skiner rakt i ögonen på mig i receptionen. Härligt.

Igår var det en kille på jobbet som hade med sig sin bebis och gick runt med den överallt. Tänk så man förändras så fort man ser en sån, man blir plötsligt så jollrig av sig och börjar le. Och då är jag ändå inte särskilt bebistokig av mig ändå. Jag saktade in farten litegranna. Inte populärt att nocka en sån med moppen direkt.
När jag städat färdig bebiskontoret bad dennes pappa mig att stänga dörren.
"Vaddå, ska du amma?" var jag nära att säga, men vågade inte eftersom jag inte känner honom.
Missförstådda skämt är inte bra.