Wonderwoman

Det är morgon. Dagsljuset silar in genom fönstret. Visserligen är det mulet ute men... det är ljust iallafall. Och de nakna med ändå vackra grenarna rör sig utanför som en aldrig stilla förgrund till resten av utsikten. Utsikten som består av en helt vanlig väg och en del ganska fula och ack så vanliga hus, varken mindre eller mer. Men det är min utsikt, och därför en viktig levande del av mitt liv just nu. Det är det som förgyller allting på det där sköna vardagsgråa sättet.

Det är söndag och helgen närmar sig med stormsteg sitt slut.

Men just nu står tiden stilla.