Med Gud är det annorlunda
Ni som har följt Ally MacBeal vet att hon hade en theme-song. När hon var deppad och behövde bli peppad, kunde hon framkalla den inom sig för att bli gladare igen.
Jag har något liknande. Det finns en låt som Paul van Dyke gjort, Face to face. På något sätt har den letat sig långt in och har kommit att symbolisera min relation med Gud på något sätt. Den får mig att känna harmoni och kreativitet, och visar mig en liten glimt av hur mitt hjärta kan vara nära Honom. Det är jag och Gud liksom. Gud och jag.
Det har hänt att jag någon gång dragit för gardinerna så ingen kan se mig och sedan har jag dansat lite till just den låten. (Försök nu inte låtsas som om du själv aldrig gjort så. Jag vet att du har dansat framför spegeln i badrummet!) Då har jag försökt att inte bry mig om hur jag ser ut utan bara tillbett Gud. Men det är ruskigt svårt att släppa alla tankar om hur jag borde vara. För när man går ut och dansar bland folk så finns alltid den medvetenheten där, hur avslappnad man än är: "Hur ser jag ut?" " Vad tycker de andra om mig?"
Även om man inte tänker på det så finns det alltid där. Och det är ju bra till viss del, men ibland borde jag inte bry mig så mycket om vad andra tycker om mig. Varför ska det vara så viktigt?
Det är just sådant jag känner av när jag försöker vara ensam med Gud. Trots att inte någon ser, är det ändå svårt att släppa känslan av att "allt måste se bra ut". Det kanske inte är så konstigt med tanke på den värld vi lever i.
Med Gud är det annorlunda.
Han ser igenom alla lager och rakt in i min vilja och längtan.
Jag har något liknande. Det finns en låt som Paul van Dyke gjort, Face to face. På något sätt har den letat sig långt in och har kommit att symbolisera min relation med Gud på något sätt. Den får mig att känna harmoni och kreativitet, och visar mig en liten glimt av hur mitt hjärta kan vara nära Honom. Det är jag och Gud liksom. Gud och jag.
Det har hänt att jag någon gång dragit för gardinerna så ingen kan se mig och sedan har jag dansat lite till just den låten. (Försök nu inte låtsas som om du själv aldrig gjort så. Jag vet att du har dansat framför spegeln i badrummet!) Då har jag försökt att inte bry mig om hur jag ser ut utan bara tillbett Gud. Men det är ruskigt svårt att släppa alla tankar om hur jag borde vara. För när man går ut och dansar bland folk så finns alltid den medvetenheten där, hur avslappnad man än är: "Hur ser jag ut?" " Vad tycker de andra om mig?"
Även om man inte tänker på det så finns det alltid där. Och det är ju bra till viss del, men ibland borde jag inte bry mig så mycket om vad andra tycker om mig. Varför ska det vara så viktigt?
Det är just sådant jag känner av när jag försöker vara ensam med Gud. Trots att inte någon ser, är det ändå svårt att släppa känslan av att "allt måste se bra ut". Det kanske inte är så konstigt med tanke på den värld vi lever i.
Med Gud är det annorlunda.
Han ser igenom alla lager och rakt in i min vilja och längtan.
Kommentarer:
Trackback