Wonderwoman

Nu är jag tillbaka hemma efter söndagsmötet. Riktigt busväder ute! Blåsten ruskar om i allt den kan få tag på och får gatlyktorna som hänger över gatan att svaja. Och det svajande sparsamma ljuset i mörkret får kvällen att kännas ännu mer spooky. Men jag känner mig ganska uppåt efter att ha sprungit runt och serverat fika, hört på härlig lovsång och umgåtts med schyssta människor.

Lyssnar nu på Kate Ryan. Stackars mina grannar få stå ut med hennes Desenchantee för hundrafjortonde gången. Det verkar som om jag ofta har nån speciell låt /artist som blir lite av mitt och den tidens signum för tillfället. Och just nu är det Kate som regerar musiktronen. Innan hörde jag på The attics The arrival. Och innan dess var det Dj Bobo med sin I believe. Låtar som ger mig glädje och massor av energi. När jag hör på dessa låtar känner jag mig solbränd, klär mig starka färger och vill ha en cool hatt på mig.