Wonderwoman

Igår gjorde jag ett spontanbesök i en teliabutik för att kolla på headset till min telefon. Den fasta. Eftersom jag pratar ganska mycket telefon hemma vore det superpraktiskt att kunna greja samtidigt. Det vet jag för jag har haft det förut, till en annan telefon. Fast den gången hade jag ett sånt där "Via direkt, vad kan jag hjälpa till med?"-set och såg nog smärre goofy ut. Nu tänkte jag satsa på lite mer sofistikerade öronsnäckor typ.

Men konversationen inne i butiken utspann sig knappast till min fördel:
-Jag vill kolla på ett headset till min fasta telefon.
-Ja.. vad har du för telefon?
-Öhh... Doro... nånting..
-Du vet inte vad den heter?
-Inte riktigt. Men det är en doro. Som jag köpte här.
-Nyss?
-Ja ganska. För nåt år sedan.
-Vet du vilket uttag den har då?
Expediten börjar här rabbla upp de tekniska alternativen medan jag mer och mer börjar likna ett frågetecken med vit mössa.
-Jag vet inte. Det där runda lät bra.
-Men du är inte säker?
-Nej.
Vi går runt och tittar på några andra modeller.
-Jag tror den har ett sånt uttag, säger jag och pekar på en, försöker förgäves låta bestämd och allvetande.

Går ut därifrån med svansen mellan benen.
(Väl hemma konstaterar jag att det var förstås den andra varianten jag hade.)
Jag vet inte riktigt vad jag förväntat mig. Hade kanske en övertro på att expediterna fixar allt; att vi skulle sitta på en filt med levande ljus och i lugn och ro och under trevliga skratt bläddra igenom olika varianter på telefoner tills jag hittade "min". Och sedan efter två timmar och fyra minuters intensivt sökande genom de senaste årens kataloger, skulle jag lämna butiken med mitt sprillans headset, glatt avvinkad av de muntra expediterna där de fick mig att lova att återvända snart med en ny uppgift åt dom.

Bättre förberedelse nästa gång! Fast då testar jag någon annan butik......